Aniara är ett stort rymdepos och en berättelse om en själens inre resa — på en gång en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid, och det kanske fulltonigaste uttrycket för Harry Martinsons livslånga projekt att visa oss människans försök att se sig själv och sin roll i skapelsen.

Aniara publicerades första gången 1956 och fick ett storartat mottagande. Men det är kanske först idag som verseposet fullt ut framstår som ett av vår tids konstnärligt och intellektuellt mest utmanande verk.