Ingen ska komma och berätta för Máriddja när hon ska dö och ingen kan dra ur 85-åringen sanningen om cancerdiagnosen hon fått.

Särskilt maken Biera måste hållas ovetande. Den enda hon kan anförtro sig åt är Siri, en växeltelefonist i den nya telefonapparatmaskinen som gubben skaffat bakom hennes rygg.

Kajs mamma är död utan att ha yppat sin hemlighet. Kan Norrbotten ge Kaj en plats att slå rot och kommer Mimmi våga be honom om det hon längtar efter mer än allt? För sägnen säger att ingenting får kallas vid sitt rätta namn för då kan allt gå förlorat.

Det börjar med andra ord bli hög tid att tjuvskjuta en älg. Och tända på en lada.

”Den är så vacker, rösten som bär Folk som sår i snö. Och när tog sig senast en författare an tillvarons gytter med sådan glädje i varenda träffsäkerhet? Tina Harnesk ägnar sig inte åt någon svensk realism, tack och lov, hennes roman har fullt upp med att leva på riktigt.”
– Thomas Engström, författare och kritiker

”Språket är svulstigt och lyriskt men framförallt fyllt av en hänsynslös humor. Máriddja är en oförglömlig karaktär; det är hennes röst som ger texten sin ton [ ] imponerande debut.”
– Stina Lodén, BTJ, betyg 4 av 5